and it hurts with every heartbeat

nu är det snart dags..
folk tyckte att jag skulle sluta oroa mig,
de sa att det inte ens var säkert att det var vi då.
men nu är det snart dags..
jag klarar knappt en vecka, hur fasen ska jag klara fyra?
jag får klump, klump, klump i magen
och det som händer efter ger mig en ännu större klump i magen och jag vill bara gråta.
men jag skulle aldrig säga något.
jag vill inte vara den som är den..

RSS 2.0