COUNTERFEiT

När du hittade mig var jag trasig, en kall kväll i oktober och jag var trasig.
Det låg frost på de tysta gatorna och jag undrade vad jag gjorde där, just då.
Men den kvällen förändrade mig, (fast det visste jag självklart inte då).
Jag var inte säker på om jag skulle få se dig igen, någonsin.
Men du ringde, jag ringde, och vi träffades.
Några dagar senare fanns du i allt jag gjorde, du fanns i luften jag andades, tankarna jag tänkte och
på gatorna där jag sparkade löv. ibland så var jag rädd.
Sen;
Jag som aldrig försvunnit, försvann fullständigt i dig
Jag som aldrig behövt en annan människa, behövde dig.
Jag som aldrig älskat, älskade dig.
men jag var fortfarande rädd

Nu ligger jag här snart ett år senare och jag är fortfarande försvunnen, jag behöver fortfarande och jag älskar mer än någonsin.
Ibland så ligger jag vaken, med två fingrar mot din handled för att se om pulsen finns där.
Ibland med örat mot ditt bröst för att lyssna på dina hjärtslag.
Ibland så ligger jag vaken, ligger så tyst, så tyst för att höra om du fortfarande andas.
Jag blir fortfarande rädd ibland, och det blir man, kommer alltid att bli. men det går över.
Men det här är värt lite rädsla ibland, jag får ta den, det klarar jag för jag är inte riktigt samma nu som då
För att;
Sen den kalla kvällen i oktober har jag varit lite mindre trasig, lite mer människa.