Why should it be so bad to be bad, when it´s so hard to be anything at all.

Idag var verkligen ingen bra dag,
ringde mamma
och hon tyckte att jag skulle komma hem.
Så jag gick hem och pratade massa med henne.
Hon är orolig för mig,
det märker jag.
Hon kommer in här stup i kvarten,
hon vill antagligen kolla så att jag inte gör någonting dumt.
Älskade mamma <3

Den här historien börjar göra mig galen,
jag vill inte mer,
det gör ont i mig.
Riktigt jävla ont.
Det hugger och sliter i magen på mig.
Där finns en klump som inte vill försvinna.
Jag har överlevt det förut
och jag lär överleva det igen.
Kärlek är väl inte riktigt min grej antar jag.




Hope - Who am I to say

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0