COUNTERFEiT

Den som säger att jag inte kämpar
kan omgående bege sig till närmsta sjö/flod/å/pool/hav/bäck/badkar/pöl och dränka sig.
För jag kämpar ska ni veta, jag kämpar utav bara den.
Jag hade kunnat ge upp nu, helt utan problem och utan skuldkänslor.
Men det känns inte rätt, inte ens lite.

För ett par timmar sen pratade jag om framtiden,
om att resa och se världen innan man träffar pojkvän, får barn och stadgar sig på riktigt.
Jag pratade om att bli barnläkare, om att få hjälpa andra.
Då kan jag ju inte ge upp!
men hur ska jag kunna hjälpa andra när jag inte ens förmår att hjälpa mig själv?
Jag vet inte.