som ett spöke i min hjärna som jag aldrig riktigt kommer undan.
Jag tror att vi egentligen är precis likadana allihopa.
Jag tror att vi kan välja precis vem vi vill vara.
Vi föds inte till att bli just den vi är här och nu.
En människa kan låtsas också, eller hur?
Det är enkelt att bygga upp en fasad.
Att säga att man gillar blått
när man egentligen hatar det.
Att skratta och prata
när det känns som världen hånler mot en.
Att låtsas att man gillar The ark,
bara för att personen man är kär i gör det.
och helt plötsligt är du en annan människa.
Jag tänker inte ens försöka förklara vad jag menar.
Jag har gått och tänkt på det här i flera dagar,
men jag kan inte sätta ord på det.
Det blir bara flummigt,
och ingen människa kan förstå vad jag menar.
Men, det handlar inte om vilka vi är
det handlar om vem vi väljer att vara för stunden.
Jag tror att vi kan välja precis vem vi vill vara.
Vi föds inte till att bli just den vi är här och nu.
En människa kan låtsas också, eller hur?
Det är enkelt att bygga upp en fasad.
Att säga att man gillar blått
när man egentligen hatar det.
Att skratta och prata
när det känns som världen hånler mot en.
Att låtsas att man gillar The ark,
bara för att personen man är kär i gör det.
och helt plötsligt är du en annan människa.
Jag tänker inte ens försöka förklara vad jag menar.
Jag har gått och tänkt på det här i flera dagar,
men jag kan inte sätta ord på det.
Det blir bara flummigt,
och ingen människa kan förstå vad jag menar.
Men, det handlar inte om vilka vi är
det handlar om vem vi väljer att vara för stunden.
Markus Krunegård - Den som dör får se
Kommentarer
Trackback