COUNTERFEiT

Jag önskar så innerligt att jag för en gångs skull kunde skriva något roligt,
någonting som är intressant för er att läsa,
men framför allt någonting som gör mig själv glad.
Det enda som håller mig uppe nu, och som verkligen får mig att bli glad,
det får jag inte ens prata om, inte än.
Annars är allting som vanligt, upp och ner,
upp igen och sen rätt ner i helvetet, för att vara ärlig.
Jag vill egentligen inte vara ärlig,
men att gå runt och hålla käften får det bara att kännas ännu värre.
Att det är fel på mig, det vet jag,
men jag undrar bara varför jag inte kan få vara som så många andra 16-åringar?
Varför får inte jag lita på mina vänner, varför får jag inte känna tillit till andra människor?
Varför ska jag gå runt och tro att varenda människa dagligen ber om min död? Varför?
Jag kan inte förstå, kan inte sätta ord på rädslan som ständigt sitter som nålar i själen på mig.
Jag kan faktiskt inte förstå!
men jag vill så gärna..