COUNTERFEiT

Andas in, andas ut. Djupa andetag, jag ska fixa det.
Jag tror inte att jag klarar det här nu, men det finns ingenting jag kan göra. Jag kan inte hindra en människa från att älska en annan, det fungerar inte, men det hade vart helt underbart att ha den makten.
Den här känslan av tomhet äter upp mig totalt. Jag hade ju förberett mig på det här, jag visste att det skulle hända, det var bara en fråga om tid. Jag trodde jag skulle klara av det, jag trodde verkligen det, men jag hade fel. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att jag var stark nog. Aldrig vill jag bli kär igen, aldrig.
Det är inte första gången jag säger så, och det kommer inte hålla den här gången heller. Jag har så lätt för att bli kär och jag hatar mig själv för det. Kärlek skadar bara, det gör en lycklig för stunden men sen, pang, så bryter den ner dig och lämnar dig i miljontals bitar. När du håller på att bygga ihop dig själv igen så träffar du en ny, och direkt tror du att du är hel igen, men du hinner inte ens känna känslan av helhet innan, pang, du blir slagen i bitar igen.
Jag ger upp nu, jag orkar inte bli besviken.
Jag hade hittat en som gjorde mig lycklig igen, men det är samma person som har gjort mig så rädd för allting.
Jag litar inte på folk längre, jag tror att alla vill göra mig illa på samma sätt..
Kanske var det inte hans mening att göra det, men han gjorde det..