Jag darrade av skräck, när du sa välkommen till verklighetens land.

35% det är ganska mycket ändå,
det kan väl inte vara så konstigt om det är så vanligt.
Visserligen vet jag inte helt säkert än,
men på henne verkade det så.

Det är väl bra på ett sätt tror jag,
nu vet jag ju varför iallafall.
Det har ett namn,
och jag har fått en förklaring.

Jag får väl se det positiva i det hela
och helt enkelt tänka på att det kanske
kommer att försvinna om ett tag,
det kanske kommer att lösa sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0