Jag går och säger till mig själv: Snart är det vår, då faller regnet, inte jag.

Man tycker att man är bra,
att man har byggt upp något hållbart och starkt.
Men det räcker med en vindpust för att allt ska brisera

Kom, sätt kniven i ryggen på mig,
se om jag skriker.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0