så att det gör ont.

det gör ont ont ont. precis där det egentligen inte får göra ont.
och det är lättare att ha ont än att hata, iallfall för mig.

men det enda onda jag vill känna är det där onda då det värker i hela kroppen.
värker
av lycka.
den lyckan som gör så ont att allt annat blir suddigt, man är så lycklig att man knappt vet vem man är och vart man är påväg. man vet bara att man är lycklig så att det gör ont. fast det är nog inte lyckan i sig som gör ont. för det är inte förrän man tänker tillbaka på lyckan som det gör ont. det är nog känslan av verkligheten som kommer efteråt som gör ont. det gör ont för att extasen har lagt sig och det gör ont för att man vet att man kanske inte kommer att känna känslan igen på bra länge.
Det är den lyckliga känslan vi borde leva på. vi lovade varandra att leva på den. men jag tror att jag har glömt den..

Kommentarer
Postat av: Lotta

Jag minns den.. Men om jag lever på den.. nej. Det är som om man undemedvetet bara irrar runt med uppspärrade ögon och letar. Letar letar efter känslan. Fast den har gått och lagt sig.. <3

2009-04-09 @ 12:36:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0