COUNTERFEiT

03:48
borde sova, men vill inte. behöver inte.
kan vara vaken i timmar och bara titta.
för han är det finaste jag vet.
vänder mig om
han lägger armen om mig, drar mig nära.
så nära att jag känner hans värme mot min rygg.
hans andetag i nacken.
hans händer mot min hud och jag tänker.
jag tänker att det nu har gått 4 månader.
124 dagar.
2976 timmar.
178560 minuter.
på ett ungefär, men vem räknar precis?
124 dagar, fortfarande samma känslor
fast starkare, mer på riktigt.

05:23
vaken igen.
ingen värme mot min rygg.
ingen arm omkring mig.
inga andetag i nacken.
yrvaken, förvirrad.
fortfarande kvar bland drömmarna.
hinner tänka många tankar innan jag vänder mig om.
där är han.
sover lika lugnt som förut.
men det hugger till i hjärtat när jag tänker på hur fort man kan förlora någon.
honom vill jag aldrig förlora.
lägger armen om honom.
känner hans värme mot mig.
mina andetag i hans nacke.
mina händer mot hans hud och jag tänker.
tänker att jag hade kunnat ligga här för alltid.
han vänder sig.
lägger armen runt mig.
och där ligger vi.
håller hårt hud mot hud kropp mot kropp.

08:26
bara fem minuter till.
fem minuter.
jag vill ha en evighet.
men just nu är fem minuter allt jag har råd med.