Det har varit en lång lång natt men jag är glad att mina tårar är behärskade och lugna.
Hur förklarar man för människor att ens värld hela tiden sakta men säkert faller isär?
Hur förklarar man det utan att ha något bevis, eller ens någon egentlig anledning?
Jag vet inte..
Jag förstår de som inte förstår, för jag har varit en av dem. Jag har sett en till synes lycklig människa gå under men inte haft en aning om varför. jag försökte förstå, med alla mina sinnen försökte jag förstå, men jag kunde inte.
Jag förstår också de som är mitt i det, för under en ganska lång tid har jag varit en av dem och jag vill så gärna förklara för alla de som inte förstår. men hur ska jag kunna förklara någonting som jag inte ens själv riktigt vet vad det handlar om?
Det går inte.
Jag vet hur det känns att aldrig kunna lita på någon till 100%
Jag vet hur det känns när känslan av otillräcklighet omringar en.
Jag vet hur det känns att vara orolig utan att veta varför.
Jag vet hur det känns att bli lämnad och jag vet hur det känns när man alltid är rädd för att bli det.
Jag vet hur det känns när det till störst del är familjen som fått en att bli så oerhört rädd.
Och om man inte kan lita på sin familj, vem i helvete kan man lita på då?
Hur förklarar man det utan att ha något bevis, eller ens någon egentlig anledning?
Jag vet inte..
Jag förstår de som inte förstår, för jag har varit en av dem. Jag har sett en till synes lycklig människa gå under men inte haft en aning om varför. jag försökte förstå, med alla mina sinnen försökte jag förstå, men jag kunde inte.
Jag förstår också de som är mitt i det, för under en ganska lång tid har jag varit en av dem och jag vill så gärna förklara för alla de som inte förstår. men hur ska jag kunna förklara någonting som jag inte ens själv riktigt vet vad det handlar om?
Det går inte.
Jag vet hur det känns att aldrig kunna lita på någon till 100%
Jag vet hur det känns när känslan av otillräcklighet omringar en.
Jag vet hur det känns att vara orolig utan att veta varför.
Jag vet hur det känns att bli lämnad och jag vet hur det känns när man alltid är rädd för att bli det.
Jag vet hur det känns när det till störst del är familjen som fått en att bli så oerhört rädd.
Och om man inte kan lita på sin familj, vem i helvete kan man lita på då?
Kommentarer
Postat av: M
Du ska bara veta att jag både känner och förstår exakt det du skriver..
Trackback