fortfarande.

hur kan det komma sig att en människa efter sex månader fortfarande är så kär att hon nästan spricker. att hon fortfarande ler varje gång hon ser honom och att hon fortfarande kan ligga vaken och titta på honom när han somnat. hur kan det komma sig att hon kan träffa en honom varje dag i en vecka utan att vilja vara ensam och kommer hon någonsin kunna vara utan honom?
tror inte det

hon vill bli som de på tv, de som lever lyckliga i alla sina dagar och tills döden skiljer dem åt.
det kanske låter konstigt, hon är ju bara 17 år och har inte än sett världen, men ändå känner hon att detta kan vara det människor letar efter för alltid utan att hitta. det här måste vara det.
på ett sätt känner hon sig redan som de på tv för förut levde hon i gråskala,
men sen dagen hon träffade honom är hon lejongul.



"
du är ju för fan glädje från tårna till knoppen!
men mest i ögonen när du är med honom eller berättar ngt om honom.
och det gör förbannat jävla ont ont ont att veta att du var så svart.
jag trodde mest du var mörkgrå.
men jag skiter i det för du är ta mig fan lejongul nu! älskar dig<3
"

Kommentarer
Postat av: Lotta

för jag älskar dig

2009-05-04 @ 21:14:09
URL: http://recycleyoursoul.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0