COUNTERFEiT

Igår fick jag för mig att jag skulle klippa lugg. Sagt och gjort, jag ringde och bokade tid imorse och klockan ett kapades håret.
Jag har funderat på det länge, men inte riktigt vågat och nu tänkte jag "Vad är det värsta som skulle kunna hända? Det är ju bara hår"
Om det blivit förjävligt skulle jag kunna gå runt med diadem i en eller två månader och sen hade jag haft sidlugg, blir det bra så blir det.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker än, men det tar lite tid att vänja sig antar jag.

Nu har min julkänsla försvunnit helt, jag är inte ens säker på om jag fick någon till att börja med.
Den här julen har bara varit stressig och det har varit på tok för lite kyla.
Vad har hänt med den vita vintern?
Jag vill titta ut genom fönstret på juldagsmorgonen och mötas av en bländande vit, härlig snö.
Men icke då, istället är det grått och trist.
Jaja, jul blev det iallafall, och en egentligen ganska mysig sådan.
Först var vi hos mormor och morfar och åt julsoppa, öppnade lite paket och kollade på kalle anka.
Sen bar det av till Genevad där hela pappas familj höll till och även där var det en hel del julklappsöpnning.

Mina julklappar för i år såg ut ungefär såhär:

Mitt i allt julstök har min kära, älskade mobil gått sönder,
så om ni nu smsar mig så får ni gärna skriva vem det är ifrån så att jag inte blev helt förvirrad, tack.

Och förövrigt så är jag helt överlycklig, jag åker nämligen till jönköping i morgon.
Visserligen får jag betala allt själv dvs. resa dit,
resa hem och allt annat jag köper där.
Men det är det fanimej värt!

äntligen jullov, äntligen!
vi har verkligen gjort oss förtjänta av det här.
nu får vi hoppas på en trevlig (antagligen inte speciellt vit pga alla idioter i världen som inte ser vad som händer med vår planet) jul och fina paketeter!

Jag var hos mormor och morfar ikväll,
där jag stal två skjortor och ett x-antal gamla skärp, riktigt fint faktiskt ^^


nu har jag inget vettigt att skriva så därför stannar jag här.
puss på er :*

För några dagar sen fick jag frågan:
- Hur är den perfekta pojkvännen?
Jag tänkte inte så mycket utan svarade bara:
- Snäll, pålitlig och glad, men sen gör det ju inget om han råkar vara ganska snygg

Jag har inte riktigt kunnat släppa det, så nu har jag gått och tänkt på hur min "drömpojk" är.
Självklart så måste han vara snäll och pålitlig, annars är han inget att ha.
Han måste kunna prata och han får inte vara en sån person som bara säger "mmh", "okej", "javisst".
Utan jag vill ha riktiga konversationer, han ska säga vad han tycker och vi ska kunna prata om allt.

Det ultimata skulle vara att hitta en liten smyg-popare som är sådär lagom söt och gullig att man bara vill krama honom varje gång man ser honom.
Och om han lyssnar på Lars Winnerbäck så är jag såld.


Det är då inga dåliga krav jag har.
och om jag någon gång skulle hitta honom
hur stor är då chansen
att han
skulle hitta mig.

I fredags natt tog jag min dagbok, läste genom den och började sakta dra ut sida efter sida, dag för dag. Det kändes skönt att riva sönder de senaste två åren, att få se mina problem falla till golvet i form av pappersbitar. När jag var klar ställde jag mig upp och trampade på de tusentals små vita bitarna som låg där. Samtidigt som jag gjorde det så grät jag, varför vet jag inte riktigt. På ett sätt var det skönt att bara få slänga två år av mitt liv som har legat under sängen och gnällt på mig. Men jag var också ledsen över att ha slängt bort saker som jag kommer att glömma nu när jag inte har det nedskrivet. Det är något jag får leva med, precis som människor som inte skriver dagbok glömmer bort saker kommer jag också att göra det. Jag låg och tittade på pappersbitarna länge innan jag förmådde mig att slänga dem. Att riva sönder och stampa på dem var en sak, men att bära dem till papperskorgen var en helt annan. När jag låg där och tittade på dem så kändes det som att de klagade på mig, sa att jag var svag som kastar iväg mitt liv. Men jag känner tvärtom, jag måste slänga det här för att kunna gå vidare, jag hade inget annat val. Vill jag vara lycklig på riktigt måste jag kasta bort alla känslor av hat, sorg, ensamhet och avsky.

Jag ångrar mig lite, men det jag har gjort har jag gjort och det är försent att ändra på nu. Under dessa två åren hade jag hunnit med både den bästa och den värsta tiden i mitt liv. Men den bästa tiden gjorde en tvärvändning och blev en mardröm jag inte riktigt ville vakna ur. Så jag kände att det var bäst att riva den istället för att älta och grubbla över den. Den värsta tiden gjorde också en abrupt vändning och blev positiv. Därför tyckte jag att jag kunde förstöra den också eftersom det är bra nu och jag inte längre behöver skriva av mig.

Jag tror nog att jag gjorde rätt, även om det känns lite konstigt.
Jag rev sönder två år av mitt liv, men vad gör det om hundra år?

Seriöst, det här är nog den tråkigaste fredagen på evigheter.
Har bara gått runt hemma och inte gjort någonting, och nu är klockan alldeles för mycket för att man ska hitta på något. Inte är det en enda rolig människa inne på msn som man kan snacka med heller :(

uuh, det känns som att det var ett tag sen jag skrev nu.

Bodil kom fram till mig idag och sa "du har visst fått ditt första ig nu"
den jäveln hade råkat sätta IG på 4-5 stycken i min klass som inte ska ha det egentligen.
Jag blev nästan sur på honom, men han sa att han skulle fixa det, så jag hoppas att han gör det.

Låt mig försöka, jag är inte säker på vad jag vill och det kommer ta tid innan jag vet.
Om du inte är beredd att ge mig den tiden så borde du vända om och gå nu, innan det blir försent. Jag hoppas att du stannar, men jag förstår om du inte gör det.

Jag vill bara att du ska veta att jag tycker om dig.

fan vad jag är dålig på sånt här, allt jag gör blir bara fel.
Det blir inte heller bättre för att jag vänder och vrider på allt som sägs och inte sägs..
Jag tror att jag ger upp nu.

Jobbig, jobbig, jobbig dag.
Började med att ringa runt till bageri för att veta hur mycket deg man behöver för att göra 360 pepparkakor!
Sen hade vi NO-prov, jag kunde inte koncentrera mig över huvudtaget, alldeles för mycket tankar.. efter det gjorde vi förra årets nationella matteprov vilket också gick helt åt helvete..
Sen på svenskan råkade jag skriva en recension på 4 A4 sidor, bara för att jag ville skriva, men jag får korta ner den rätt mycket x)
Jag är så glad att vi har världens bästa Inger Wessman <3

Det var faktiskt väldigt skönt att få åka till julfesten sen, för att slippa tänka så mycket..
Men jag känner verkligen nu att jag inte sov mer än två timmar inatt, men jag kunde inte somna. Åt helvete med allt.

Bortsett från allt annat vill jag bara säga fy på mig.
Jag vill, men samtidigt inte. ibland önskar jag att någon kunde tolka mina känslor, för inte ens jag förstår mig på dem.
Pöss :*

En alldeles normal kväll kan på bara några minuter förvandlas till en hemsk kväll.
Det är inte ofta man tänker på hur mycket man älskar en människa. Man tänker nog inte på det ordenligt förrän man hör att personen man faktiskt älskar kanske kommer att dö.
Kommer att dö av en blodpropp i kroppulsådern.

De hittade den i tid, så antagligen kommer han att klara sig.
Om de inte hade upptäckt den skulle han vart borta innan jul..

Allt ska bli bra.. det är de orden pappa gav mig när jag var liten och något var fel, så det är de orden jag använder nu när det är fel.


Farfar, jag älskar dig.
Du får inte lämna oss här.

Jag hatar skolan, och jag hatar mig själv för att jag bara skiter i allt.
Jag borde sitta och plugga nu, men det gör jag inte, jag gör ingenting.
"Du är jätteduktig, du måste lämna in arbeten i tid, annars kan du inte
få det mvg som du förtjänar" så låter det i flera ämnen.
ÅH, om jag bara inte var så jävla trött på allt skulle jag lätt fixa ett par mvg till jul.
Men nejdå, jag skiter i allt istället, för det är så mycket bättre.
Jag har inte ens lämnat in EU-arbetet som alla fick tillbaka idag,
vad är felet, seriöst?
Vi har prov imorgon och jag sitter vid datorn!
Jag förstör ju bara för mig själv, jag är till och med medveten om det,
så varför ändrar jag mig inte?
Jag vill inte hålla på såhär, men ändå gör jag det..

Jag är trött och glad
så nu ska jag sova :*

Jag har mellan två och tio läsare varje dag (wow!)
men det är lite smått synd att man inte
har en aning om vilka det är.
Så om du känner för det så kan du väl
slänga en kommentar och berätta vem du är
så jag vet vad det är för folk som är här regelbundet ;)

Usch, nu saknar jag jönköping ännu mer, pratade med karro i nästan en timme och fick en uppdatering av vad som har hänt på sistånde. Det mesta verkar vara sig likt.
Jag saknar dem så att jag håller på att gå sönder, på riktigt.
En del av mig bor sexton mil här ifrån, det är inte något jag är helt tillfreds med faktiskt.
Vi får väl se hur det blir på nyår, men om inte jag kunde komma dit så kommer hon hit. Så nyår ihop blir det iallafall och det gör mig lycklig.

Förövrigt så funderar jag fortfarande på massa känslor, men det löser sig, det gör det alltid.
Puss så länge :*

Nu är jag sådär lagom förvirrad igen, jag är inte säker på om jag vill eller inte.
Det här med känslor skrämmer mig lite, jag är rädd för att bli sårad men ännu mer rädd för att såra. Jag vill ta det lugnt den här gången, jag vill inte kasta mig in i något, jag har lärt mig att allt bara blir fel då.
Visst, jag tycker om honom, det kan jag inte neka, men på vilket sätt tycker jag om honom, och hur mycket?
Jag vet, det är bara jag som kan svara på det. Jag vill känna efter ordentligt den här gången och inte sätta mig i en situation som jag inte kan ta mig ur..

Jag är faktiskt livrädd för att få riktiga känslor för dig, för tänk om du inte känner något för mig. Ibland har jag svårt att tro att någon kan göra det.

vet du vad lycka är så säg det nu,
vet du vad priset är för den.

Jag vet vad lycka är och priset för den är 350 kronor.
Mina damer och herrar; lyckan är Lars Winnerbäck!

Vi kom till GA-hallen ca halv 3 och insåg till vår stora lycka att vi var först, nästan samtidigt kom det två tjejer från Lomma och vi satt med dem och pratade..
Det var kallt som bara den, för jag tänke ju inte på att ta med mig jackan som låg i bilen, men vi var ändå lite smarta, eftersom alla andra i kön som hade jackor skulle lägga in den i garderoben och de som hade väskor var tvungna att visa innehållet för vakterna. Så vi sprang in och var först i hela hallen(!)
Sen stod vi där ca 1 timme innan förbandet började spela, de var faktiskt väldigt bra, ablalalaa dots x)
SEN kom allas vår lasse och sjöng så som bara han kunde sjunga, för utom de "vanliga" extra nummerna så körde han elden, kom änglar och solen i ögonen!
Jag fick två plektrum också! och med tanke på hur snäll jag är så gav jag det ena till Frida.



Nu går jag runt och är jätteglad och ledsen på samma gång, det är 7 månade tills jag får se honom nästa gång!
Lasse, du är bäst! <3